Etikettarkiv: skola

Avpolitisera betygsfrågan

Jag kan inte låta bli att fascineras över hur betygsfrågan gång på gång överskuggar diskussionerna om skolans utmaningar och möjligheter och så har det varit i flera decennier. Det är faktiskt inte rimligt och det är kanske dags att tänka i nya banor.

Det helt avgörande syftet med betyg är att hantera urval till nästa studienivå. Utan betyg som viktigt urvalskriterium så tror jag att det skulle vara väldigt svårt att på ett rättvist och förutsebart sätt sköta urval till gymnasieutbildning och eftergymnasial utbildning.

Utöver det så är betygen ett feedback- och motivationsredskap men när det gäller de delarna så finns det många andra alternativ till hands och vilken mix av betyg, utvecklingsplaner och annat som används för att hantera återkoppling mellan lärare, elever och föräldrar bör egentligen inte lagstiftaren lägga sig i. Ansvaret för de valen bör istället läggas på skolan och föräldrarna.

Så här ser mina förslag till ett modernt upplägg kring betygen ut:

  1. Lagens enda krav på betyg bör vara vid de tillfällen då betygen behövs för att sköta urval och vid de tillfällen man lämnar en utbildningsnivå.
  2. Utöver det får skolorna bestämma vid vilka tillfällen just deras pedagogiska modell behöver stöttas med betyg. Vissa kanske inte alls anser att de behöver det, andra kanske vill betygssätta varje prov och de flesta hamnar troligen någonstans mellan dessa ytterligheter.
  3. Om föräldrar sedan ändå inte vill att deras barn ska få denna typ av frivilliga betyg som barnets skola erbjuder så ska man kunna avstå.

Svårare än så behöver det faktiskt inte vara. Att betyg behövs för att klara urvalen tror jag att riksdagens samtliga partier håller med om. Och genom att skicka ner beslut om när olika frivilliga betyg ska delas ut och hur de ska se ut till skolorna och slutligen föräldrarna så kan rikspolitikerna gå vidare i skoldiskussionerna utan att hela tiden fastna i betygsfrågan.

Mer om läxläsningshjälp – 110 miljoner bara en bråkdel av kostnaden

Häromdagen skrev jag några rader om Socialdemokraternas utspel om läxläsning för alla skolbarn och att pengarna som de planerat att sätta av för detta verkade snålt tilltagna. Då var informationen knapphändig och baserad på deras debattartikel i Dagens nyheter. Jag ifrågasatte om beloppet kunde vara rimligt och om man verkligen kunde få vettig läxläsning för knappt 70 öre per elev och skoldag eller om det kanske inte alls handlade om alla elever eller om det rent utav var så att förslaget inte var finansierat i sin helhet.

Nu har vi fått svaret, i Socialdemokraternas budgettext förklaras att det handlar om ett ”stimulansbidrag”. De 110 statliga miljonerna, knapp 70 öre per elev och dag, handlar alltså bara om en liten del av det totala belopp som krävs för att infria debattartikelns tal om läxhjälp till alla som behöver.

Jag förstår inte hur ett politiskt parti vågar göra på det här viset, slå på stora trumman, använda retorik av typen ”Alla elever i grundskolan ska ges möjlighet till läxhjälp” och i debattartikeln ge intrycket att de 110 miljoner kronorna är allt som behövs för att ordna det där, när det i själva verket krävs miljardbelopp för att klara av de löften som artikeln ställer ut – miljardbelopp som ännu inte finns i någon kommunal eller statlig budget.

Läs mer:
Min bloggpost – Politiker och deras syn på skolan
S-budgeten i sin helhet

Politiker och deras syn på skolan

Grundskolan är en viktig del i kunskapssamhället. Det är där som framtidens vuxna får kunskaper för vidare studier eller yrkesliv. Som förälder till en nybliven förstaklassare och som företagare i kunskapsbranschen har jag dubbla anledningar att bry mig om den svenska skolan och när jag läste i Dagens Nyheter idag om Socialdemokraternas förslag om läxläsningshjälp till alla skolbarn så blev jag först glad. Men när jag sedan började granska och ifrågasätta beloppet som S vill satsa så blev jag mindre glad.

Jag uppfattar debattartikeln som en bred satsning som som är avsedd att nå väldigt många barn. Språkbruket är svepande och använder ordet ”alla” flitigt. Artikelförfattarna nämner också att barn som går på fritids mår bäst av att få göra sina läxor dagtid i fritids istället för kvällstid när föräldraren kommit hem från jobbet. Så jag uppfattar det som en allmän, bred reform för att avsevärt öka läxläsningen och utfallet av läxläsningen hos väldigt många elever.

Enligt Skolverket går det drygt 888.000 elever i den svenska grundskolan och ett läsår är cirka 178 skoldagar. Det innebär att de svenska grundskoleleverna varje år går i skolan total drygt 158 miljoner dagar. Socialdemokraternas satsning, där man avser avsätta 110 miljoner kronor innebär alltså ett stöd på strax under 70 öre per elev och dag.

Den närmast försumbara summan löser naturligtvis inga stora problem.

Då kan man tänka sig ett antal förklaringar:

  1. Att satsningen inte alls är så bred som artikelförfattarnas språkbruk ger sken av, att det istället handlar om en smal satsning på utsatta barn. Men hur många barn räcker då pengarna till? Ja inte speciellt många. Och hur ska barnen väljas ut?
  2. Att man räknar med betydande medfinansiering för skolans formella huvudman, de svenska kommunerna. Om detta är fallet så borde ju det redovisas, att den nya samhällsfunktionen får ett närmast symboliskt statligt stöd men att det sedan krävs omfattande kommunal finansiering i mångmiljardklassen för att läxläsningshjälpen ska bli verklighet.
  3. Att man gör begränsningar i ålder bland barnen som får del av läxläsningshjälp. Till exempel bara erbjuder de yngsta barnen detta (med hopp om att grundlägga goda läxläsningsvanor i tidiga skolår) eller att man begränsar det till äldre barn som har bevisade problem på grund av för dålig läxläsning.

Det mest troliga är helt enkelt att utspelet är en bluff, retoriken skriver ut förväntningar som den medföljande checken inte är i närheten av att kunna leva upp till. Och det är i så fall beklämmande att se att landets största parti vill behandla skolan, skolbarn och framtidens näringsliv på det viset för att få en helsidas uppmärksamhet på DN Debatt.